kärleksdikt.blogg.se

Jag lyssnar efter steg
där utanför min dörr
allting är så tyst
inget är som förr
du flydde din väg
som en fjäril i natten
regn mot rutan
ett rinnande vatten

Sagan som var vår
har hunnit till sitt slut
tiden så hastigt går
och rinner sakta ut
på färggranna blad
stod kärleken mellan oss
en vacker historia
det hjälpte inte att slåss

Du var min fina stjärna
himlens vackra ljus
som livet på min jord 
nu förvandlat till grus
du var något vackert
något som himlen sänt
långt bortom alla ord
förstår inte vad som hänt

Det finns mycket kvar
jag skull gjort och sagt
men ingen kunde väl tro
det kort som är lagt
nu lyssnar jag efter stegen
ekot där i trappan
men minnet finns där
och doften från kappan

I hjärtat finns du kvar
all den kärlek som var vår
men jag trodde inte orden
kunde ge så djupa sår
fjärilen har flugit nu
på vingar som är sköra
nu måste jag inse
att inget finns att göra